Yogapoesi

Hösten är här! Jag känner stor skillnad rent energimässigt. Sakta börjar det öppna sluta sig… sinnet blir tydligare. Reflektionen närmare. Utanpå närmar sig inuti. Därinne möter jag min krigare. Krigaren som frustat och skrapar hovarna mot marken hela sommaren. Sprungit i både soluppgångar och solnedgångar. Sökt och funnit, funnit och fortsatt söka. Nu står hon därinne. Vild med tovig man och dammig päls. Törstig.

Hösten är här med regnvatten, blåst och svalka. Allt vi behöver för att landa och låta sommarens krafter nära fötternas kontakt med jorden. Låta Virabradrasana I och II vila sina springare och stabiliseras neråt och samtidigt sträcka uppåt, bakåt, framåt. Låt hjärtat, armarna och blicken föra dig långt in i det outtalade, det ovissa, det osagda. Låt oss hänga där så vackra, mellan himmel och jord!

Yogamolnet

Befinner mig just nu i yogamolnet, i den där känslan av att sväva mellan verklighet och oändlighet. Som att vila vid horisonten. Att tillhöra och ändå inte tillhöra. Har något slags ankare fäst i gumpen som gör att jag inte kan lätta helt…

Den sista tiden har jag landat i någon slags stillhet, en stillhet som är intensiv och vibrerar. En stillhet att lyssna till. Stillheten finns där oavsett om jag är i ett flöde eller i en mer statisk position. Ibland kan jag ta med den här kraften och tydligheten in i ”livet utanför mattan” men oftast fastnar jag snabbt i huvudets och känslornas brus. Så tänker jag tålamod och uthållighet till förändringen kommer.

Läste några rader igår i The Tree of Yoga av B.K.S. Iyengar, en bok jag fått av Anna Hennig. Tack Anna 🙂 Meningen är ryckt ur sitt sammanhang men förklarar ändå så otroligt vackert vad yoga är. 

”Patanjali warns us not to be caught in this quietness. There is something beyond it, known as the seat of the very consciense. If you reach tranquility of consiousness and get caught up in it, remember there is a downfall known as yoga-bhrasta, which means ”fallen from the grace of yoga”. This occurs when one gets caught up in this stage and imagines that it is the end of yoga. The practice of yoga must continue and it has to culminate, according to Patanjali, in the sight of the soul. So from fluctation to stillness, stillness to silence and silence to the sight of the soul is the journey of yoga”.

Ta chansen

Jag funderar, läser och lyssnar mycket de här dagarna. Funderar över mig själv och min egen utveckling, över samhället och världen. Jag funder mycket över hierarki, speciellt den som kan uppstå på jobb, antingen med anledning av titlar eller informellt ledarskap och idag på skogsrundan med hunden tänkte jag att någon som har rätt att uttala sig om hierarki är naturen. Naturen är en avgörande ledare.

Jag inspireras av att den utmanande period vi går igenom är en portal av möjligheter. En entré till nya vägar, nya tankar, nytt förhållningssätt. En chans att lämna det gamla. Och för att lämna det gamla behöver vi lära oss och tillåta oss att släppa. Släppa motstånd, släppa kontroll, släppa vissa av de självbilder vi byggt upp.

Kanske att vi behöver tillåta oss att ”förlora”. Att släppa kämpandet för att upprätta hålla ställningar och attityder. Kanske är det ok att inte klara av det vi byggt upp att vi ska klara. Det jag var igår behöver inte vara det jag är i morgon.

Andetaget för oss närmare vår sanna natur och vår sanna natur vandrar kind mot kind med den stig vi är menade att gå.

Älska stillhet

Jag har börjat älska stillheten… stillheten som kommer ur att vara närvarande, att uppleva utan att tolka. Jag älskar att känna pirret från lusten och nyfikenheten som väcks när bruset faller till jorden och tystnar. En stillhet full av kraft men som i min fas just nu är ömtålig och lätt kommer i svajning.

Stillheten förstärks och blir djupare när vi når den tillsammans. Det blir som en gemensam gåva att landa i och ta med hem. Är tacksam för att vår shala är en plats för att bara vara.