Yogamolnet

Befinner mig just nu i yogamolnet, i den där känslan av att sväva mellan verklighet och oändlighet. Som att vila vid horisonten. Att tillhöra och ändå inte tillhöra. Har något slags ankare fäst i gumpen som gör att jag inte kan lätta helt…

Den sista tiden har jag landat i någon slags stillhet, en stillhet som är intensiv och vibrerar. En stillhet att lyssna till. Stillheten finns där oavsett om jag är i ett flöde eller i en mer statisk position. Ibland kan jag ta med den här kraften och tydligheten in i ”livet utanför mattan” men oftast fastnar jag snabbt i huvudets och känslornas brus. Så tänker jag tålamod och uthållighet till förändringen kommer.

Läste några rader igår i The Tree of Yoga av B.K.S. Iyengar, en bok jag fått av Anna Hennig. Tack Anna 🙂 Meningen är ryckt ur sitt sammanhang men förklarar ändå så otroligt vackert vad yoga är. 

”Patanjali warns us not to be caught in this quietness. There is something beyond it, known as the seat of the very consciense. If you reach tranquility of consiousness and get caught up in it, remember there is a downfall known as yoga-bhrasta, which means ”fallen from the grace of yoga”. This occurs when one gets caught up in this stage and imagines that it is the end of yoga. The practice of yoga must continue and it has to culminate, according to Patanjali, in the sight of the soul. So from fluctation to stillness, stillness to silence and silence to the sight of the soul is the journey of yoga”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *